Nära slutet för Ölands fiskare

Mikael Johnsson är en av de få yrkesfiskarna som finns kvar på Öland. Han har fiskat hela sitt liv – liksom hans far och farfar före honom. Ombord på KR59 Solana lämnar han Byxelkroks hamn tillsammans med kollegan Anders för att ta sig till ett av de områden som är godkända för trålning. Zonerna för tillåten trålning ändras emellanåt och just nu ligger de långt söderut, öster om Öland. Det är långt att åka och mycket diesel går åt, så för att det ska vara lönsamt tvingas de ligga ute till sjöss och fiska tre dygn i stöten. Enligt Mikael och Anders så fans det för 25 år sedan cirka 30 båtar som livnärde sig på fisket kring Öland – i dag är det bara en handfull kvar.

– Det är bara ren tur att jag har en båt i mellanklassen nu när de har utökat trålningsgränserna. Det småskaliga fisket har ju i princip dött ut efter det. Det är synd, säger Mikael medan han styr söderut över Östersjöns vita ryggar mot en tom horisont.

Medan nät efter nät vinschas in med dånande maskinljud så fylls lastrummet i båtens botten sakta upp. Totalt fångas 33 ton sill och skarpsill under våra tre dygn till havs. Sill finns det – i mängder. Det verkliga hotet, enligt Mikael, är regleringar, felräknade kvoter och ett sälbestånd som växer i rasande takt och sprider parasiter.

Enligt Havs- och vattenmyndigheten har sälpopulationerna i Östersjön ökat kraftigt sedan 1980-talet, med en årlig tillväxt på omkring 8–9 procent för gråsäl och knubbsäl.

Mikael upplever också att svenska yrkesfiskare får på tok för lite stöd och förståelse från samhället. Fiskarna känner sig ofta felaktigt utpekade som miljöbovar, trots att de följer de gällande reglerna och kvoterna. Denna brist på uppskattning påverkar både motivationen och rekryteringen inom yrket.

– Ibland känns det som att vi är samhällets avskum, som om vi vore minkfarmare eller något. Men jag skulle ändå inte vilja byta bort detta mot något annat, säger Mikael.

Utanför styrhyttens fönster rullar vågorna vidare – oberörda av besluten på land, samtidigt som svenskt yrkesfiske och kustkultur kämpar för sin överlevnad.

Föregående
Föregående

Skärhamns kräftbröder

Nästa
Nästa

Högljutt, hjärtligt, Hammarby