Ett ruttet system

När butikerna stänger för kvällen öppnar Andreas Jakobsson den första containern. Beväpnad med pannlampa och gummihandskar räddar han det som annars skulle ha kastats. Dumpster diving är både hans vardag och hans sätt att protestera mot ett system byggt på slöseri och överflöd.

Sikten är inte mer än dryga 40 meter i den dimmiga och mörka oktoberkvällen. Termometern visar 8 grader, kylskåpstemperatur. Andreas Jakobsson hävdar att detta är den absolut bästa tiden på året för att dumpstra. Temperaturerna är varken för höga eller för låga.

– Problemet på vintern är om det är massa minusgrader, då fryser grönsaker och sånt sönder. 

Vi befinner oss i kvällens första container. De upprivna hålen i de välfyllda och ihopknutna sopsäckarna vittnar om att någon annan dumpstrare redan varit här. Det gäller att hänga på låset, bäst chans att hitta bra varor har man nämligen precis efter stängning. Det är också så Andreas planerar sina rundor, efter butikernas stängningstider. Optimalt är att vänta på parkeringen utanför och i samma stund som butikspersonalen är utom synhåll är det fritt fram.
Några fynd blir det trots allt innan vi beger oss vidare mot nästa butik. Fyra flaskor hamburgerdressing med kort datum, en påse hamburgerbröd “American style”, en klase vindruvor och diverse kantstötta rotfrukter.

Nästa stopp är ingen matvarubutik utan en butikskedja för hem och fritid. Dumpstring handlar nämligen inte bara om matvaror, utan om att ta tillvara på allt som är slängt men som kan få ett nytt liv. Här finns också möjlighet att förvandla skräp till kontanter, helt enkelt genom att sälja prylar man hittar. Detta har Andreas skrivit ett helt kapitel om i Dumpstringshandboken som han gav ut för två år sedan. Det är den andra boken han ger ut om matsvinn och dumpster diving. Den första heter Svinnlandet och handlar om matsvinnets omfattning och vad vi kan göra åt det.

I denna containern hittar vi bland annat en hel rulle avfallspåsar, en kantstött fågelholk, och lite tuschpennor.

När vi sätter oss i bilen igen för att fortsätta vår runda så plingar det till i Andreas telefon. Notisen var från bokbörsen, en hemsida för att köpa och sälja begagnade böcker. Tre böcker har precis sålts. Bland annat boken Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk, av Björn Natthiko Lindeblad. 250 kronor gick den för och hade legat ute på hemsidan i 2 dagar. Ibland möts han av folk som tycker att det är orimligt att han säljer saker som han hittat och som därmed är gratis. Andreas menar att de inte ser arbetet bakom det hela. Sakerna ska ju plockas hem, fotas av, läggas upp i en annons och till sist packas och läggas på posten.

– Ska inte bärplockare heller ha någon lön då? Bären i skogen är ju gratis. Men arbetet är inte gratis. Tiden jag lägger på detta hade jag lika gärna kunnat lägga på att jobba en dag extra i veckan och tjäna pengar.

Doften av sopor är både söt och tjock på samma gång. Den fuktiga luften i det överbelamrade soprummet gör att doften liksom klistrar sig fast på insidan av näsborrarna. Doftsinnet tas ibland över av något godisliknande, en pöl av uthälld rosa energidryck. Intill den ligger ett hav av emballageplast som får det att se ut som om sopkärlen svettas.
Vi har under kvällen betat av nio ställen och befinner oss på tionde och sista. En matvarubutik som stänger vid halv tolv på kvällen. Här träffar man ofta fler som är ute och testar lyckan, säger Andreas. Butiken ligger nämligen precis intill ett område med studentbostäder. Här finns det mycket grejer. Bröd, exotiska frukter i olika färger, grönsaker i alla former och ägg, massvis med ägg. När det slängs mycket av en specifik vara som ännu inte har gått ut gäller det att vara lite försiktig. Produkten kan nämligen vara återkallad av olika skäl, så det gäller att ha koll. Andreas själv prenumererar på livsmedelsverkets återkallanden för att alltid vara uppdaterad.

– Jag har faktiskt blivit förvånad över att ingen tvekar eller verkar rädd när jag bjuder på middag. De litar helt enkelt på mig – och det kan de ju gott göra. Jag och min familj har inte blivit sjuka på tolv år av dumpstrad mat.

Däremot är det ett vanligt missförstånd att det skulle vara farligt med mat som har passerat bäst före-datum. Vissa varor blir till och med bättre efter det passerade datumet tycker Andreas, till exempel diverse ostar. Andreas menar att det är extremt ovanligt att matförgiftningar faktiskt beror på dåliga produkter. Det handlar snarare om att någon har slarvat i köket.

– Det är som att bli träffad av blixten, det är ungefär lika stor risk. Jag har blivit matförgiftad två gånger i mitt liv och båda gångerna har varit efter restaurangbesök.

Den gula flergångskassen som Andreas har med sig börjar nu bli full. I den finns allt ifrån mango till sötpotatis och brunfläckiga bananer, men det är bara en bråkdel av allt som faktiskt ligger i tunnorna. Enligt Livsmedelsverket så slängs sammanlagt 34 kilo mat per person och år, för en familj på två vuxna och två barn handlar det om drygt 130 kilo per år. Det är alltså en tredjedel av all mat som produceras.

Anledningarna till att det slängs så mycket är många och de faktiska lösningarna är få, menar Andreas. Det absolut vanligaste är att en frukt eller grönsak blivit dålig i ett storpack, då slänger man hela paketet. En annan anledning är att butikerna överbeställer för att slippa tomma hyllor. Om kunderna möts av tomma hyllor för ofta går de tillslut någon annanstans. Om kunderna försvinner, försvinner till slut också butiken. Fler anledningar är såklart förpackningar med skönhetsfel och varor med kort datum.

Andreas ser bara en lösning till problemet med matsvinn. Det som behövs är regleringar som sätter press på matbutikerna. Han tycker att alla butiker ska tvingas rea ut alla produkter med kort datum till en förutbestämd procentsats och att allt inom frukt och grönt ska säljas i lösvikt. På så sätt slipper man alla storpack som slängs. Om det är lika för alla butiker så blir det inte någon för eller nackdel för någon av dem. I och med att detta är vinstdrivande verksamheter så kommer de aldrig själva välja att minska sin lönsamhet. 

– Det går emot deras natur. Det är som att säga till ett lejon att bli vegetarian, det funkar inte så, lönsamheten kommer alltid att gå först.