Skärhamns kräftbröder

Klockan är halv tre på morgonen och ett försiktigt duggregn faller i den mörka natten när
GG-560 Osprey lämnar kajen i Skärhamn. Ombord finns bröderna Tim och Ante Ottosson, två rutinerade kräftfiskare som tillbringat större delen av sina liv ute på havet. Fiskeintresset för dem båda började redan som barn och med åren har de bara växlat upp verksamheten.

Väl framme vid områden godkända för trålning börjar arbetet. Trålen släpps ner till botten och dras sedan långsamt efter båten i ungefär fem timmar. Totalt görs tre dragningar under vårat dygn till sjöss. När den så småningom vinschas upp på däck väller kräftorna ut tillsammans med plattfisk, bläckfisk och annan bifångst från havets botten.

Med vana och snabba händer sorterar bröderna fångsten efter art och kräftorna efter storlek. De jobbar i ett tyst samförstånd. Muskelminnet gör jobbet och det pratas inte mer än nödvändigt. Mellan dem finns en kunskap byggd på år av gemensamma fisketurer.

Efter sorteringen sänks fångsten ner i det kylda lastrummet i båtens botten. Där vägs allt innan det till sist hamnar i blåa rektangulära plastbackar fyllda med krossad is. 

På däck luktar det svagt av diesel, blandat med en ton av fisk. Runt om båten flyger och skriker en hel arme med måsar, dem ser sin chans att få en bit mat.

När jag frågar Ante hur dagens fångst ser ut rycker han lite på axlarna och säger:
– Ännu är du ingen turgubbe, Äsch, det kunde varit värre, man ska vara försiktig med att önska för mycket.

Vi är ute till havs i drygt 22 timmar. När vi runt midnatt vänder hemåt igen är det åter mörkt över Skagerrak. Osprey går stadigt och stilla i det spegelblanka vattnet med den kylda lasten under däck när vi åter igen närmar oss hamnen.

Tim och Ante är nöjda – inte glada, men nöjda. Det har varit en dag och ett arbetspass som så många andra. Så fort Tim kommer tillbaka från Göteborg, där han lämnar av fångsten, kastar bröderna loss igen.